Ett lopp med anor från 1884

Under polarforskaren Adolf Erik Nordenskiölds andra Grönlandsexpedition 1883 fick två av deltagarna, Pavva Lars Tuorda och Anders Rassa, skida iväg för att rekognosera iskontinentens inre okända områden. Efter cirka 57 timmar återvände samerna från Jokkmokksfjällen ganska medtagna.

De hade lidit svårt av brist på dricksvatten (och brännmaterial för att smälta snö) och hade tvingats att återvända. Själva uppskattade de att de hade färdats närmare 23 mil åt öster, alltså 460 kilometer totalt. De hade skidat nästan oavbrutet utan sömn i två och ett halvt dygn, med undantag för när de vilade i en grop i två timmar under en storm.

I sin skildring från Grönlandsexpeditionen skulle Nordenskiöld medge att det var med viss tvekan att han publicerade hur långt Tuorda och Rassa hade åkt på så kort tid. Själv tvivlade han aldrig på sanningshalten i deras berättelse, förutsåg dock mycket riktigt att många andra skulle ifrågasätta skidbedriften. Att avverka en sådan sträckan på så kort tid med endast skidor ansågs helt enkelt vara omöjligt.

För att motbevisa tvivlarna utlyste Nordenskiöld året därpå ett skidlopp från Jokkmokk till Kvikkjokk och tillbaka. Nordenskiöld menade att sammanlagda sträckan på 22 mil borde gå att klara inom ett dygn.

Den 3 april 1884 gick tävlingen av stapeln och det var 18 man som stod på startlinjen. Vissa tävlande hade redan åkt mellan sex och nio mil på skidor natten innan för att ens komma fram till Jokkmokk. Andra hade gjort ett litet pass till Arjeplog på sisådär 16-18 mil för att låna ut skidor av tallköl.

Efter 21 timmar och 22 minuter stod i alla fall  Pavva ”Pavva Lasse” Nilsson Tuorda klart som vinnare, hans rast på cirka en timme och fyrtiofem minuter mitt under loppet var då dessutom inräknad i sluttiden. Samtliga deltagare kom faktiskt i mål på förhållandevis kortare tid än vad Tuorda och Rassa gjorde på grönlandsisen.

Därmed var det bevisat vad många hade trott vara omöjligt och hyllningen av skidhjältarna blev givetvis stora.